Jag kan läsa slutet på boken först för att sedan läsa om hur historien/karaktärerna i boken hamnade där. Särskilt om det är väldigt spännande jag måste veta att det blir bra för att jag ska uthärda det otäcka.
Jag kan ibland längta efter att bli pensionär bara för att se hur livet kom att bli. Inte för att jag inte vill leva här och nu utan bara för att jag är så nyfiken.
Om tre månader vandrar jag återigen på svensk mark. Rikare på många möten, upplevelser, tankar och allt som jag inte kan föreställa mig. Undrar vilka intryck jag kommer att smälta. Jag är fylld av spänd förväntan och nyfiken på vad som kommer att hända. Jag bär på en ogripbar och märklig känsla som jag anar betydelsen av men inte alls är säker på om det är rätt. Nyfiken som jag är så vill jag vara där nu, se och förstå, samtidigt som jag vill leva här och nu ta ett steg i taget en kluven känsla.
Det är fullständigt omöjligt att tjuvläsa slutet på det som är livet. Ibland känns det bra och ibland är det bara för "spännande", jag är nyfiken... men kan bara ta ett steg i taget just här och nu. I sinom tid, kommer svaret av sig själv och detta är ju inom räckhåll trots allt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar