Vandrar igen med svensk mark under mina fötter och försöker smälta, ta in och finna ord på allt vad jag varit med om. De 10 vandringsdagarna har inneburit 10 olika etapper som börjat med morgon och avslutats med kväll och en god natts sömn däremellan. Solen sken, vinden blåste, träden gav skugga och regnet föll men i vilken mängd har jag ingen uppfattning om. Allting smälter samman till en enda stor helhet det går inte att skilja den ena dagen från den andra. Där och då var ett enda stort nu där jag inte visste något om världen än mindre vilken dag det var. Det enda jag visste var att jag skulle ta mig här ifrån och dit.
På frågan: Var det som du förväntade dig? Svarar jag: Innan försökte jag föreställa mig vad jag skulle vara med om och kunde inte. Därför hade jag inga föreställningar eller förväntningar det blev som det blev och det var fantastiskt. Jag fick nog det jag behövde just nu. Det gav ett andningshål och det gav mersmak.
Allt känns ännu som en dröm att det inte riktigt har hänt. Jag har ju levt med detta så länge men orden kommer sakta och det blir verkligt allt eftersom. Reflektionerna och tankarna tar form lite i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar