Glada fötter

"Dina fötter är en spegel av ditt sinne".

Jean Francois, pilgrim efter El Camino.

Har snubblat över ett program från dansk tv om Mikael Bertelsen som går El Camino alltså den franska leden genom Spanien. Det är intressant för jag får lära mig lite om pilgrimmernas symboler och symbolhandlingar men samtidigt så sägs också en och annan klokskap.

Situationen är den att Mikael som jag uppfattar det kände att han behövde lämna datorskärmarna och göra något annat i livet. Å, hur det nu kommer sig så gör han denna vandring och så här i inledningen så finns vilsenhet och kanske funderar han en och annan gång på vad han gett sig in på. Fötterna smärtar och bränner när han skymtar en erfaren pilgrim framför sig som han mött lite tidigare. Denna pilgrim har berättat att han är psykolog och Mikael ropar och ber honom om hjälp.

Han frågar: "Vad ska jag göra? Vill du ha hjälp med fötterna?" Han berättar om sin egen teori som innebär att när du vandrar är dina fötter en spegel av ditt sinne. Brinner dina fötter brinner ditt sinne, har du ett glatt sinne har du glada fötter.

Jag tror inte att han är helt fel ute. Under de terminer jag tränade anti-gymnastik lärde jag mig mycket om kroppen och själens samröre. Kroppen är ju bärare av allt som är jag och i kroppen kan jag gömma de jobbiga och bittra erfarenheterna. Till slut reagerar kroppen med smärta, smärta som kommer av att den är spänd och musklerna blir för korta. Smärtan är kroppens sätt att tala om att den finns när jag glömt bort den. Kroppen vill inte vara en kontainer av sånt som är svårt, dessa erfarenheter behöver vi få lägga av oss på andra ställen där vi inte hela tiden behöver bära omkring dem. Men det kanske krävs så mycket mer av oss, det krävs att vi vågar sätta ord på vår innersta smärtsamma upplevelse, att säga en sanning som kanske sårar någon annan. (Om sanningen sårar då har kanske den personen något den behöver ta itu med för ingen har rätt att göra någon annan ont. Ibland är att säga nej att hjälpa någon annan).

Under hela min tid med antigymnastik fick vi i gruppen höra orden från Therese Bertherat. Det kanske inte alltid känns att det händer något i dig men en dag står du där vackert på dina ben. Den upplevelse jag en dag plötsligt kände är näst intill obeskrivlig: Jag var lycklig, jag kände att jag var så lång att husen inte hade tillräckligt högt i tak för snart skulle jag slå huvudet i det, kroppen var lätt och jag dansade fram.

Är sinnet lätt, är kroppen lätt och fötterna får inte så mycket att bära. När det sker då blir vandringen genom livet lätt att gå på glada fötter. Ska försöka minnas det när min vandring känns tung och fötterna värker.